Finns inte ord

Finns inte längre ord för min frustration över barnens bajsande och kissande överallt. Har varit vaken i 6 timmar nu och inte gjort annat än letat upp gömda bajsrester och torkat klet. Vill inte se barnen längre. Kan ingen komma hit och ta ifrån mig denna tortyr?! Vart i hela världen ska jag vända mig? Har redan all medicinsk expertis inkopplad, all psykiatri, resurser från sos, och specialteam från här och där, men ingen som kan ta min plåga ifrån mig.

Googlade på ordet hjälp, men kom bara till landstingets sida, besökte Rädda Barnens föräldratelefon, men de hade semester.

Barnen hotar att rymma, och har lämnat trädgården. Jag borde springa efter, men jag vill inte. Gud finns du?

I nöd och lust

Förra veckan var vi på norra öland. "Inte ett moln...så långt ögat kan nå..." vi hade en underbar vecka med sol, bad, minigolf och vattenrutchbanor. Veckan innan dess var vi på västkusten ute i skärgården. Mäktiga vyer, vind, höga broar, båtturer, Bergtunga, makrill och lax.

Som grädde på moset toppade jag sedan med en skön prestation i Kalmar triathlon. Vinden ven om öronen när cyckeln och jag flög fram över Kalmars gator, härligt! Underbart att pressa det yttersta! Idag värker vaden, men vad gör det, i kväll ska jag lägga upp slutspurten av träningen inför tjejmilen. :-))

Om ovanstående går in under begreppet lust, så kommer vi nu då till nöd. Om en vecka ska jag ev. börja jobba igen. Jag vet inte med vad, eller hur mycket, eller vilka dagar och tider. Känns jobbigt att bara tänka på hur allt ska gå ihop med dagistider, läkarbesök, aktiviteter, jobb och andra möten som ligger framför. Om man åtminstone hade korten på hand, så man kunde börja planera för att få ihop det. Nu är det stressande till max att inget veta och att allt rullar igång om en vecka. :-(