Jag vill dö

Föräldrars rätt i samhället, varför finns inte det?
Hur kan man dö utan att döda?
Hur kan man komma till himlen och ändå tacka nej till livet?
Jag önskar jag kunde ta mitt liv och komma till ett annat ställe,
ett ställe som var skönt att vara på, en himmel!

Vi sökte hjälp, och de stack kniven i ryggen på oss.
De som borde vara de minstas väktare.
Det finns ingen gräns för hur orättvist livet kan vara, och hur plågsamt.
Finns det någon som törs stå upp för en vuxen som förlorat all sin rätt, och som inte längre har någon röst. Vem ska slåss för de stora, de normala, de vanligtvis starka? När alla krafter är riktade mot de små, de avvikande och de svaga.

De går över lik för att skydda ett barn.

"Om en vuxen stryker med oskyldigt längs vägen? Det gör väl inget! Alla kan ju ha fel. Det behöver vi väl inte ta något ansvar för. Vi skyddar ju bara barn, oavsett om de är i fara eller ej."

Mitt nya liv

Yr, illamående och huvudvärk...varje dag! Jag lever i slowmotion.

Aldrig mer!!!

Jag hatar skolans värld! Jag hatar elever! Jag hatar rektorer!!!
Aldrig mer tänker jag sätta min fot i denna vedervärdiga miljö!

Finns inte ord

Finns inte längre ord för min frustration över barnens bajsande och kissande överallt. Har varit vaken i 6 timmar nu och inte gjort annat än letat upp gömda bajsrester och torkat klet. Vill inte se barnen längre. Kan ingen komma hit och ta ifrån mig denna tortyr?! Vart i hela världen ska jag vända mig? Har redan all medicinsk expertis inkopplad, all psykiatri, resurser från sos, och specialteam från här och där, men ingen som kan ta min plåga ifrån mig.

Googlade på ordet hjälp, men kom bara till landstingets sida, besökte Rädda Barnens föräldratelefon, men de hade semester.

Barnen hotar att rymma, och har lämnat trädgården. Jag borde springa efter, men jag vill inte. Gud finns du?

I nöd och lust

Förra veckan var vi på norra öland. "Inte ett moln...så långt ögat kan nå..." vi hade en underbar vecka med sol, bad, minigolf och vattenrutchbanor. Veckan innan dess var vi på västkusten ute i skärgården. Mäktiga vyer, vind, höga broar, båtturer, Bergtunga, makrill och lax.

Som grädde på moset toppade jag sedan med en skön prestation i Kalmar triathlon. Vinden ven om öronen när cyckeln och jag flög fram över Kalmars gator, härligt! Underbart att pressa det yttersta! Idag värker vaden, men vad gör det, i kväll ska jag lägga upp slutspurten av träningen inför tjejmilen. :-))

Om ovanstående går in under begreppet lust, så kommer vi nu då till nöd. Om en vecka ska jag ev. börja jobba igen. Jag vet inte med vad, eller hur mycket, eller vilka dagar och tider. Känns jobbigt att bara tänka på hur allt ska gå ihop med dagistider, läkarbesök, aktiviteter, jobb och andra möten som ligger framför. Om man åtminstone hade korten på hand, så man kunde börja planera för att få ihop det. Nu är det stressande till max att inget veta och att allt rullar igång om en vecka. :-(

Så skönt!

Äntligen har då tempot minskat. Nu är hon här dessutom. Hjälpen vi ropat på. Hoppet vilar runt hörnet även när det frestar på. "Natt skall icke förbli där nu ångest råder". Om nu bara hans *¤^)"# -jobb kunde sluta att sprida galla över vår tillvaro. Röta i benen är vad det är!!

Men det är så skönt, att nu äntligen få ta halva dagen på sig att komma iväg. Eller att helt enkelt låta saker inte bli av fast att det var tänkt så. Prokrastinera helt utan dåligt samvete. Nyttigt och tillåtet! Härliga tider!

Vanmakt

Vad gör man när man är i en återvändsgrand, när faran kommer bakifrån, och väggarna tornar upp sig höga på alla sidor?

När varje handlig sätter spår, och jag vill skydda mitt barn men inte orkar mer, vart vänder man sig då med sin klagan?

"Vargen ylar i nattens skog..."

Seger

21 km 97,5 meter. Motvind. Två enorma broar. 47000 startande. Ett par miljoner i publiken. 2,38 tim. Stark ända in i mål, och ingen träningsvärk dagen efter. NÖJD!!!

Kvicksand

Jag trodde botten var nådd! Skolledningen har berövat oss allt, och tvingar oss att välja mellan att separera våra barn eller låta dottern förlora sin bästa vän. Översittare, som inte ser till barnens bästa, behandlar föräldrar med respekt eller har mage att erkänna sina fel. Stolt håller de på sin sak och säger med ett leende: "Ni får välja, vi tillgodoser er till 100%". VADDÅ VÄLJA? Mellan pest och kolera ja. För ni har ju berövat oss möjligheten att välja det som var bra. Det som borde varit, som alla andra fick, men inte vi, för att ni tyckte vår son hade ett behov han inte hade. För ni frågade ju aldrig oss! Jävla idioter!!!!!

En pojke!!!!!

Och allting handlar om en pojke, EN POJKE! Fattar ni det!!! Fattar ni vad ni leker med?!

Det stora raset

Allting bara rasar. Bit för bit vittrar den lillla del av grund vi står på sönder. Hörnstenarna har fallit, en efter en, och nu faller även väggarna.

De man litade på, är borta. Vän har blivit ovän. De man trodde var för os har visat sig vara emot oss.

Mitt i allt är det nu uppenbart. Vi har ingen talan, inget att säga till om. Vi är bara försökskaniner i den stora översittarindustrin. Offer som man gör som man vill med.

-Hoppsan, de strök visst med..."beklagar, men vi kan tyvärr inte göra något åt det."

Obehagligt!

I dag träffade jag på en idiot, som sparkade mig, skrek fula saker, slog på omgivande bilar, och var hur uppkäftig som helst. Han tog mina två påsar och förstörde den ena. Nu är jag rädd, inte för mig själv utan för att han ska göra min lilla pojke illa. De går ju i samma skola.

/Mamma

Trött

Jag är så obeskrivligt sjukt trött!!!

Älskade blogg

Det enda ställe jag har att gå till, "den"enda som lyssnar, tyst utan att svara, min älskade blogg!
Här kan jag skrika ut min frustration, när orden inte räcker till och hjärtat värker.
När alla andra har så fullt upp med sitt eget, att egoismen står dem upp i halsen.
Då finns du här, min älskade blogg, alltid redo att lyssna.

Finns det någon som bryr sig om tre barn? Finns det någon som värnar om de minstas rätt, åtminstone, när den vuxne tycks förlorat sitt värde. För barnens skull, om intet annat, kan väl någon komma till min räddning! Innan vi går under, allihop.

Jag släcker ned alla ljus, jag kryper längst in under hatthyllan, jag mår illa, och kräks på detta helvete.

Ja just det, helvete, för någon himmel med en Gud i tycks då i alla fall inte finnas mer, om han nu någonsin har funnits!

GUD, om inte ens du finns, vem ska jag då ropa på i min ångest?! Livet har flytt, min själ har för länge sedan runnit ut. Jag dör lite mer för varje sekund, och jag kan inte vänta tills det är fullbordat.

Ord, bokstäver, kåseri till ingen nytta, till att läsas av ingen. Det moderna samhället, Internet. Platsen där de galna kan härja fritt innan de själva dör, eller deras offer.

?!?

Han bet honom.

Fel fel fel fel i huvudet

Det är ett enda stort FEL i huvudet på honom!!!

Vem i hela världen kan man lita på? / Halta Lotta

Jag är frustrerad! Frustrerad över att man aldrig kan lita på någon. Mest frustrerad är jag dock över att jag alltid glömmer bort det, och gång på gång låter mig luras och utlämnas.

Tårar

När man var liten kom hela världen springande när man grät.

Som vuxen är det inte som hör när jag fäller mina tårar.

Orkar inte mer!

Jag vet inte vart jag ska vända mig, eller till vem jag ska skrika ut min frustration. Jag orkar bara inte med det här livet längre. År av slit utan rast eller vila. Ingen ro, frid eller harmoni. Ingen glädje hos någon runt om, och bara klagan och missnöje.

Jag kämpar för att göra det bra för alla, men ingen är någonsin nöjd. Ingen som hjälper till, och ingen som ser eller uppskattar. Varför beter sig barnen som om deras föräldrar inte brydde sig om dem, när man gör allt man kan?

Varför bryr sig inte de som säger att de bryr sig? Varför lyssnar ingen, och varför läser ingen? Har kärleken redan kallnat? Jag önska jag kunde dö utan att det påverkade mina barn. Jag önskar att jag kunde skilja mig utan att det påverkade mina barn. Jag önskar att jag kunde flytta till en annan del av världen utan att det påverkade mina barn.

Jag önskar att jag kunde fly, fly undan detta helvete!

Ont det gör ont det gör...

Ont, smärta,hals,svälja, tjockt, aj, yr, svag, aj,ont, ont, smärta, hals,hals,hals,
AJ, HALS; ONT, VÄRK;SMÄRTA;HALS, TRÖTT, PÅVERKAD; ONT; HALS
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 2 veckor.....:-(

Syskon

Syskon..varför är de som de är? Varför så mycket strid, varför så mycket kamp, hat, konkurrens, förstörande?

Syskon...varför finns de? Varför ska de alltid förstöra för varandra? Varför är all form av harmoni borttagen ur dennna påtvingade tighta relation?

Förälder...varför är du tvungen att alltid stå mitt i detta hänsynslösa slagfält, helt utan profit, innefattande enbart frustration och sorg.

Vilka människor har fris tillsammans, och varför umgås inte de i stället?

Efterlyses, skön tillvaro!!!

Kom hem, min vän!

Nu min vän, har du varit borta länge.
Nu saknar jag dig! Du behövs här hos mig.
Du lyfter hela min värld!
Tack för att du finns!

Den ende

Den ende som jag officiellt anförtrott den här sidan verkar inte vara värd förtroendet, och verkar aldrig ha varit här.

Därför kommer jag framöver att flytta innehållet och fortsätta skriva i en annan blogg, helt utan någon känd läsare. Rader enbart ämnade för mitt eget utlopp, och den främling som ev. finner intresse i att läsa eller kommentera.

Tills jag hinner flytta kommer ytterligare några inlägg att publiseras. Så välkommen du som ev. smygtittar, och känn dig absolut inte träffad av ovanstående! Det är ämnat enbart för den som känner igen sig.

/L8

Cover

Jesus, jag vill ha en riktig vän!
En sån' som man har när man är liten...!

Ekorrhjulet

Varför ska alla experter alltid tro att bara de får pröva sin tes, så kommer de nog på något bättre än deras kollega nyss kommit fram till?

Varför ska patienten alltid vara någon slags försökskanin, som experterna får göra hur de vill med bara de själva blir tillfredsställda?

Är patienten till för vården, eller vården för patienten?

Man kan undra, idag!

Det bästa jag har...

Spöket Laban,
Cinderella &
Fnuttetrollet

To be continued...

Jag lyfter min blick upp mot bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?

Kreativ frustration

Så många böcker jag velat skriva, så många företagsideer jag velat förverkliga, så många proffesioner jag velat förvärva, så många platser jag velat besöka, så många galna ideer jag velat testa, så många utmaningar jag velat ta mig an, så många människor jag velat hjälpa...

...och ändå är jag bara här, bakbunden inför min situation...Allting har sin tid heter det, men när är Min tid?