Strulafton

Skulle kunna skriva en hel del, men eftersom ingen tycks läsa känns det ganska meningslöst!

Gud, hör du mig?!

Nu är jag väldigt trött.

Först har jag tagit hand om min son i 7 dagar när han hade influensa med 40 graders feber. Jag hann förstår inget annat.

När han blev frisk tog jag hand om mina två döttrar som också fått influensa med 40 graders feber. Den lilla tjejen ville dessutom inget annat än hänga i min famn, förutom när hon spydde slem som hindrade hennes luftvägar. Jag hann förstås inget annat.

När de nästan var friska tog jag alla möjligheter som fanns och kramade ur en time out tillsammans med min man. Vi lämnade fortfarande febriga barn till en ensam farfar att ta hand om, medan vi for till Stockholm i två dagar för att vila upp och göra något roligt. Min man fick förstås influensa med feber...om jag hann något?

Nu är det måndag..igen..och min yngsta dotter, som inte sett mig på två dagar vill inget annat än hänga i famnen. Jag hinner förstås inget.

Snart är det jul..och jag är så trött.

Äntligen måndag!!

Ännu en helg ligger bakom. Tungt tänker de flesta, skönt tänker jag! Medan andra ser fram emot lördag så fruktar jag för liddag. Helgen, kramar sakta ur en det sista av den kraft man lyckats insamla under veckan. Allt som byggts upp raseras, och man står återigen på ruta ett.

"Gå direkt i fängelse, utan att passera Gå!" Var det inte så det brukade heta i spelet Monopol? Man fick straffet utan att få förmånen att inkassera belöningen som utdelas vid "Gå".

...behöver jag beskriva mer om hur allt känns? Skulle inte tro det...

The dark sides of life

Det är nu allt känns tungt. Det är nu inget tycks ha en lösning. Det är nu allt man hoppades på verkar svika.

Nu är det som värker. Nu är det som väntar på det som var. Vad är nu? Vad är det som känns så frätande?

Med vilka ögon skall nuet beskådas, med övergivenhetens, med ensamhetens, med frustrationens, med uppgivenhetens, eller med kampens?

Kampen som går vidare, och som bara har börjat. Kampen som aldrig tycks ta slut.

Vem är det egentligen som kräver att just jag ska orka kämpa? Om jag inte vill då? Vem säger att just jag är tvungen att lyda, och vem? Som min son brukar säga;

Vem bryr sig?!

Varför?

Varför vill ingen göra något roligt med mig?

Andra runt omkring åker iväg och har roligt tillsammans. De har trevliga kvällar, dagar och shoppingturer. De gör utflykter och små resor med varandra, och firar högtider ihop.

Med mig är det dock ingen som vill göra något. Då har man inte tid. Eller är det kanske så att man inte har lust, och bara använder sig av undanflykter. Ja så brukar det ju vara...men varför???

Down

Trött men orkar inte vila, hungrig men orkar inte äta, mycket att göra men orkar inte börja...vill lämna världen och låtsas att allt var annorlunda.

En underbar skitdag!

En fantastiskt fin höstdag idag. Var ute på stan och förgyllde min sons tillvaro. Allt gick enligt hans önskemål och han var hur harmonisk och glad som helst när vi efter både, godisbutik, chicken nuggets, caffe, en ny legolåda och en avslutande bio hämtade hem resten av syskonen. Vi lagade plättar och alla stortrivdes tillsammans.

Efter ett tag kom dock ytterligare en familjemedlem hem. En som tjurigt och argt for fram som en motorsåg bland oss andra. Skällde på, och skrek åt än den ena än den andra. Raskt förvandlades en underbar dag till en skitdag, och friden och harmonin flög ut genom fönstret innan man hann blinka.

ORÄTTVIST!!!!!!!

Ett brev

I dag har jag lämnat ett brev med tunga uttalanden till en mycket kär vän. Hur ska det gå? Kommer han att kunna ta allt för vad det är och fortsätta vilja kämpa tillsammans med oss? Lite osäker på hur jag ska känna mig. Behövde få säga de där sakerna trots allt. / L8

Ensam

Ibland kan man känna sig ensam, även om man är i en folksamling! Just därför att ingen känner mig eller förstår mig!

Idag

Jag har egentligen inte hunnit att tänka igenom så noga hur jag vill att den här bloggen ska se ut ännu, men en liten rad sak väl ändå publiseras på öppningsdagen. Vid en kort eftertanke tycker jag att följande får utgöra bloggens första inlägg:

Idag är en ny dag!

Ett av många uttryck som bär mig genom livet. / L8