The dark sides of life

Det är nu allt känns tungt. Det är nu inget tycks ha en lösning. Det är nu allt man hoppades på verkar svika.

Nu är det som värker. Nu är det som väntar på det som var. Vad är nu? Vad är det som känns så frätande?

Med vilka ögon skall nuet beskådas, med övergivenhetens, med ensamhetens, med frustrationens, med uppgivenhetens, eller med kampens?

Kampen som går vidare, och som bara har börjat. Kampen som aldrig tycks ta slut.

Vem är det egentligen som kräver att just jag ska orka kämpa? Om jag inte vill då? Vem säger att just jag är tvungen att lyda, och vem? Som min son brukar säga;

Vem bryr sig?!