Älskade blogg

Det enda ställe jag har att gå till, "den"enda som lyssnar, tyst utan att svara, min älskade blogg!
Här kan jag skrika ut min frustration, när orden inte räcker till och hjärtat värker.
När alla andra har så fullt upp med sitt eget, att egoismen står dem upp i halsen.
Då finns du här, min älskade blogg, alltid redo att lyssna.

Finns det någon som bryr sig om tre barn? Finns det någon som värnar om de minstas rätt, åtminstone, när den vuxne tycks förlorat sitt värde. För barnens skull, om intet annat, kan väl någon komma till min räddning! Innan vi går under, allihop.

Jag släcker ned alla ljus, jag kryper längst in under hatthyllan, jag mår illa, och kräks på detta helvete.

Ja just det, helvete, för någon himmel med en Gud i tycks då i alla fall inte finnas mer, om han nu någonsin har funnits!

GUD, om inte ens du finns, vem ska jag då ropa på i min ångest?! Livet har flytt, min själ har för länge sedan runnit ut. Jag dör lite mer för varje sekund, och jag kan inte vänta tills det är fullbordat.

Ord, bokstäver, kåseri till ingen nytta, till att läsas av ingen. Det moderna samhället, Internet. Platsen där de galna kan härja fritt innan de själva dör, eller deras offer.