Allting bara rasar. Bit för bit vittrar den lillla del av grund vi står på sönder. Hörnstenarna har fallit, en efter en, och nu faller även väggarna.
De man litade på, är borta. Vän har blivit ovän. De man trodde var för os har visat sig vara emot oss.
Mitt i allt är det nu uppenbart. Vi har ingen talan, inget att säga till om. Vi är bara försökskaniner i den stora översittarindustrin. Offer som man gör som man vill med.
-Hoppsan, de strök visst med..."beklagar, men vi kan tyvärr inte göra något åt det."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar